Ja, då var tävlingssäsongen för oss igång även i Sverige. Och vilken helg det var! Tim, Jan, min arbetskompis Benoit och jag åkte till Västergötland för att tävla i Tibrotrippeln. Med lite reservation för vädret på fredagskvällen kan det knappast bli bättre än så här… Bra karta! Bra arrangemang! Bra väder (i alla fall lördag och söndag)! Bra prestationer (minst viktigt, men ändå)! Bra mat! Bra boende!

Av olika anledningar som jag inte ens kommer ihåg längre bodde vi inte i Tibro, men två mil bort, i Karlsborg, på Kanalhotellet. Och vilket mysigt ställe Karlsborg är, och även hotellet kan jag bara varmt rekommendera. Karlsborg ligger just där Götakanalen mynner in i Vättern, det finns dock inga slussar just där eftersom det ligger en sjö till direkt på andra sidan Karlsborg som har samma nivå som Vättern. Dessutom finns det en mäktig fästning i Karlsborg som en gång i tiden var avsedd att härbärgera Kungahuset, Regeringen och Riksbankens guldreserv ifall ryssarna hade ockuperat Stockholm. Därför kallar sig Karlsborg än idag ”Sveriges reservhuvudstad”. Såklart gjorde vi några ordentliga promenader och tittade på såväl fästningen som Götakanalen.

Men huvudanledningen var ju ändå orienteringen, och det började med en nattetapp i Hönsaskogen. Tacksamt nog med tanke på vädret (1-2 plusgrader och snöblandat regn) var arenan inomhus, i idrottshallen i Tibro. Men arrangörerna hade ändå ställt upp en typisk vägvisare, samt några barrträd runt omkring. Man kände sig alltså ganska hemma.

Från idrottshallen bussades vi ut ca. en mil till skogen. Från avsläppningen var det sedan några hundra meter att gå till starten. Jan hade en tidig starttid och tog en av de första bussarna med Benoit, Tim och jag följde efter. Tim var ganska nervös, inte bara var det hans premiär i H12 efter två år i H10, men så var det också första gången att han sprang nattorientering ensam (på Kylklampen brukar vi springa tillsammans, och på O-Event i Borås ifjol var det ju mitt inne i staden med vägbelysning och allt). Det gick dock jättebra för honom, han väntade glad på mig i målet och hade till slut kommit 4 av 8 deltagare.

För mig gick det också ganska bra, med tanke på att jag inte har kunnit träna de senaste veckorna på grund av en förkylning som bara vägrar att släppa. Med tanke på det hade jag i sista minuten bytt från H40 till ÖM5, jag hade nog kappast orkast springa 7 km-banorna som jag skulle ha haft både natt och lång i H40. Nu var orienteringen lite i lättaste laget, jag spikade i stort sett alla kontroller alla tre dagar, så att jag kunde koncentrera mig på alla konstiga ljud som kom ifrån mina lungor. Jag kom på övre halvan varje dag, på medeldistansen även i övre tredjedelen.

Jan sprang på bra, men hade några större bommar, men var nog ganska nöjd ändå, det svårt att inte vara nöjd efter att ha klarat en nattbana, med tanke på hur upprymmande det är att springa nattorientering. Och liknande för Benoit, bra tider på många sträckor, men sedan några riktigt stora bommar. Men det spelar liksom ingen roll för ingen av oss, det är så roligt ändå.

Ett trevlig inslag var att man bjöds på en banan direkt efter målgången, mycket uppskattad. Sedan väntade bussen tillbaka, dusch i idrottshallen, lite fika, och så åkte vi slutligen tillbaka till hotellet i Karlsborg; då hade klockan hunnit bli kvart över midnatt.

Det var dock inget problem då tävlingarna på lördagen inte började förrän 14:30 på eftermiddagen så att vi först kunde sova ut, sedan inta en lugn frukost (med frukostrummet omedelbart vid Götakanalen!), och sedan lite sightseeing i Karlsborg. Vi upptäckte då också caféet ”Tant Lottas café” (rekommenderas starkt!) lite norr om kanalbron, där de trevliga ägarna gör olika färska smörgåsar på beställning, som man sedan avnjuter i små gammaldags rum – urtrevligt och precis vad vi behövde, en lätt och mycket välsmakande lunch.

Sedan styrde vi kosan mot Tibro, den här gången mot Lillaryd, ca. 4 km väst om Brevik, och därmed faktiskt fortfarande i Karlsborgs kommun. Arrangörerna hade här byggt upp en arena som bjöd på bättre komfort än många O-Ringen-arenor. Mycket bra och omfattande servering, ett partytält för att byta om så att man slapp den delvis kalla vinden, bra lägerplatser längs målrakan, stora anslagstavlor för alla resultat (med snabba uppdateringar!), och så på lördagen en sista kontroll på en höjd som syntes väl från arenan.

När vi skulle göra oss i ordning upptäckte Jan att han saknade sin lilla väska med kompass och SI-pinne. Vi hittade den ingenstans, och till slut hade vi inget annat val än att skicka Benoit med Tim till starten, medan Jan och jag sprang tillbaka till parkeringen (funktionärerna där tittade lite förvirrat när vi lämnade parkeringen innan första start), sedan i ilfart till Karlsborg där väskan låg kvar på hotellrummet, tillbaka i samma ilfart, och språngmarsch från parkeringen till arenan. Jan gick iväg direkt till sin start (som låg långt bort), och jag tejpade fötterna och gick sedan till Tims och min start, kom dit med bara några minuter kvar till Tims start och kunde se honom starta.

Så var det dags för mig också. Inga problem med orienteringen, jag koncentrerade mig denna gång på att undvika så många höjdkurvor som möjligt, med tanke på den dåliga formen. Allt flöt på väldigt bra, fram till sträcken mellan 7:e och 8:e där jag gjorde ett lite dåligt vägval (som dock enligt Winsplits har kostat mig mycket mindre än vad det kändes). Min näst sista kontroll var ungefär på kartans lägsta punkt, och sedan var det en lååååång väg uppför till sista kontrollen på ovannämnda höjden, innan det bar nerför till målet. Där väntade Tim som hade klarat sin bana utan problem även denna gång, och snart kom också Benoit som igen hade två stora bommar, men mycket snabba sträcktider annars. Jan hade ju den senaste starttiden av oss alla, så vi kunde vänta in honom och heja på, han hade gjort ett bra lopp.

Kartan i Lilleryd förtjänar en liten kommentar. Sällan har man en sådan karta som har allt. Fina, väl läsbara höjder, helt flacka skogspartier, mycket planbild, och sedan stora delar med negativ terräng. Det var nog första gången för oss alla att springa i negativ terräng, och det tog en stund att vänja sig, men snart hade vi alla klurat ut vad som var uppe och vad som var nere. Enda kritiken som jag eventuellt skulle kunna ha var att det var oklart vilka stigar om var med och vilka som inte var det, det fanns ett antal tydliga drivningsvägar som inte fanns med på kartan, medan andra, mycket otydligare fanns med. Men, det fanns alltid så mycket brunbild att det gick bra att navigera ändå.

Tillbaka i Karlsborg åkte vi genom alla gator i stan (finns inte så många heller) för att se vilka matställen som fanns och bestämde oss till slut att äta på pizzerian Don Tomaso, som har, precis som alla andra pizzerior i hela Sverige, exakt samma matsedel. Fyraostpizzan kändes sannerligen välförtjänt. Tvärs över gatan från hotellet låg en Sybilla-kiosk med bra glass, så det fick bli efterrätt som vi avnjöt under en promenad längs Götakanalen. Sedan blev det ingen lång kväll för oss, alla var vi rejält trötta, och 21:30 var det ingen som var vaken längre.

På söndag morgon var det tidig väckning, frukost, och avsked från det trevliga Kanalhotellet. Tillbaka till samma arena som dagen innan, men nu var det långdistans som gällde. Tim gjorde återigen ett stabilt lopp, Jan kom in bra mycket tidigare än vi hade räknat med, det kan ha varit hans bästa lopp i H16 hittills. Även Benoit var mycket nöjd, han hade inte bommat någonting, och snabb som han är räckte det till en tredje plats bland de nio löparna i ÖM6. Jag hade en dålig utgång (från tvåan, där jag kom för långt uppför berget och kunde inte få ihop brunbilden med verkligheten först), annars gick orienteringen hur bra som helst, jag kämpade med löpningen, men försökte hålla emot och, så fort det var lite stiglöpning, att hänga på andra som var lite snabbare. Vissa ställen kände man igen från dagen innan, men oftast ser det ju helt annorlunda ut när man kommer till samma sten från ett annat håll.

Och så var det dusch, och en sista hamburgare på arenan, ännu en stopp hos Tant Lotta i Karlsborg, denna gång för glass, sedan vidare till industriminnet och slussen vid Forsviks bruk en bit väster om Karlsborg (rekommenderas, det med!). Vi stannade till vid ytterligare två slussar i Hajstorp och Norrkvarn, och sedan påbörjade vi den långa vägen hem till norra Värmland.

Lite snabbisar: Tim fick sina första spikskor. Liten blir stor. Och så beslöt Jan, Tim och jag att vi ska åka MTBO-tävlingarna på O-Ringen. Jan och Tim har cyklar som får duga som mountainbikes, och jag får låna Benoits. Och eftersom vi gör inga halva grejer, så kör vi tävlingsklass direkt, även om det är första gången vi tävlar i MTBO. Som Jan Olm (Kils OK) sa en gång till mig: ”Mer än trött kan man ju inte bli.” Det enda vi måste lösa är hur vi ska transportera cyklarna till Halmstad, det har jag inte klart för mig än.

Och eftersom vi verkligen gör inga halva grejer så har vi även anmält oss till terrängloppet i Salomon Trail Tour på O-Ringen. Därmed kommer vi upp i minst 10 tävlingar på O-Ringen (fem etapper, tre MTBO, träningsracet i Tylösand, terrängloppet). Plus kanske en tävling i orienteringsskytte, om de gör det igen i år. When the going gets tough, the tough get going.

Nu har Tim sprungit sina första tre tävlingar i H12 (kommentar efter vi hade kommit hem: ”Jag trodde inte att gula banor skulle vara så lätta!”). Och jag är uppe i tio tävlingar i år, och vi är bara halvvägs in i April. Nästa helg blir det tävlingspremiär i Värmland, med medel och lång i Svartå söder om Degerfors. Och såklart är vi med, och det är även många andra vikingar, i dagsläget blir vi tredje största klubb efter Kils OK och OK Tyr!