Tävlingarna var slut, men inte semestern, och då blev det självklart – mera träning. Fattades bara annat. Och så använde vi oss än en gång av de gula postbussarna på måndag morgon för att ta oss till Igls. Vägen dit gick via den gamla romervägen, en hisnande bilväg på Wippdalens östra sida. Krokig som knappt någon annan, med branta sluttningar nedanför. Busschauffören tog dock inga fångar och höll tidtabellen, så att även bussbytet i den lilla byn med det roliga namnet Patsch fungerade utan problem, och vi släpptes snart av vid Patscherkofelbanans dalstation – precis där arenan var på långdistansen året innan.

Några hundra meter in i skogen slog vi läger. Det var mitt ute på banorna, men vem säger att man alltid behöver ta dem i nummerordning. Blev inget sämre träning för det, och skogen var precis lika fin som jag mindes den – faktiskt den trevligaste skogen av alla i Wippdalen, om än inte med lika långsträckta utsikter eftersom vi inte kom lika långt upp.

Från bussen hade vi sett att ett café ”som också sålde glass” ifjol hade blivit till fullfjädrat glasscafé, så det fick vi ju inte missa.

Nu blev det lite transport igen, bussen via romervägen till Matrei och pendeltåget till Brennerpasset, stationen ligger mitt på den österrikisk-italienska gränsen (eller närmare bestämt, perrongen och stationsbyggnaden ligger redan i Italien). Här mötte vi mormor och morfar, åt mera glass samt en liten snack, och tog en lagbild på båda sidor gränsen.

Ja, och middag på Wilder Mann i Steinach blev det också.

Tisdag, semesterns sista dag. Eftersom hyresvärden var så snäll att låta oss bo fram till eftermiddagen kunde vi springa ett pass på reducerad karta (stigarna bortplockade) direkt utanför Steinach. Ganska snäll närmast bäcken, men mycket brant och svårforcerat längre upp. Tog mig ganska lång tid, under tiden hade Jan och Tim vattenkrig och fick besök av kor.

På vägen till träningen hann vi också in till turistbyrån för att hämta ut några priser. För visst hade det gått bra för några. Tim hade två tredjeplatser individuellt och blev även trea totalt i M14, Elsa hade vunnit långdistansen i WOpen och kom tvåa totalt.

En sista glass på Pardeller blev det, en sista klättring upp till lägenheten, dusch, lunch, städ, och så hemresa via Innsbruck, Wien och Oslo. Ungefär kvart över två tidigt på onsdagsmorgon var vi tillbaka i Hagfors.

Än en gång var OL-Festival TyrOL en genomgående trevlig upplevelse. Fantastisk natur, bra kartor, bra organisation, bra kommunikationer, god mat, god öl, god glass. Så mycket mer kan man inte begära – jag skulle gärna vilja åka dit även nästa år!