O-Ringen 2015 Borås

Ännu ett O-Ringen till ända, jag orkade inte blogga under veckan, så här kommer en sammanfattning av intryck, istället för den vanliga kronologiska berättelsen.

  • Organisationen verkar ha fungerat väldigt bra, mycket bättre än i Skåne och i Halland, ungefär på Bodens och Hälsinglands nivå. Enda gången att vi upplevde något krångel var en trafikkö på 1,5 mil tillbaka till Borås från första etappen, men det kan man inte anklaga arrangörerna för (däremot – Trafikverket, hur smart var det att gräva upp väg 27/41 utanför Borås just denna vecka?). Sedan hörde jag på radion om problem med bussningen, men eftersom vi använde oss av dem var det ingenting som drabbade oss. Men det verkar ju vara problem med bussningen på ett eller annat sätt varje år, går kanske inte att lösa bättre.
  • Rolig banläggning rakt igenom i fotorienteringen. Jag sprang ÖM7 och Tanja ÖM1, och det kan ju vara ibland så att de öppna klasserna får det som ”blir över”, men så kändes det inte alls, det var orienteringstekniskt tillräckligt utmanande banor hela veckan (tredje etappen kanske lite på den enkla sidan, men även den absolut inte tråkig). Speciellt de vita banorna som Tanja sprang kan ju annars ibland vara en enda serie av stigkorsningar, men här hade banläggarna verkligen tänkt till och skapat banor som visserligen var på vit nivå, men ändå omväxlande.
  • Mycket blandad banläggning i MTBO. Första dagen, långdistansen på aktivitetsdagen var ett lågvattenmärke som jag aldrig har varit med om. Kartan var grotesk olämplig för MTBO, det fanns alldeles för få cykelbara stigar, det var i stort sett bara en massa lera. Helsträckade (lättcyklade) vägar saknades nästan helt, det ändå som fanns var en asfaltsväg som sträckte sig ungefär nordöst mot sydväst över stora delar av kartan, man banorna (min H40-bana i alla fall) var lagt så att man sällan fick användning för den. Eftersom det inte finns någon kontrolltagning i MTBO (kontrollerna sitter alltid längs vägen/stigen) är det vägvalen som är, eller ska vara, det avgörande (förutom cykelteknik och -fart då såklart). Lång och lätt mot kort och svårt. Men sådana vägval fanns det i stort sett inte alls, om det ens fanns två olika möjligheter (sällan), så var det två likvärdiga, rakt igenom skiten. Det fanns so sagt inte mycket att jobba med kartan heller, men det hade i alla fall funnits två asfaltsvägar till i kartans västra respektive östra rand; hade banläggaren inte spärrat dem så hade det i alla fall funnits några ”väg runt”-alternativ till. Dessutom var banlängden alldeles för lång (den var ungefär lika lång som i Sölvesborg ifjol, men då var det mest lättcyklade grusvägar). Jag är visserligen ingen bra cyklist, och mina 4 timmar och 20 minuter som jag var ute på banan säger kanske inte så mycket (dock kom jag inte ens sist med det), men segertiden blev 117 minuter (alltså nästan två timmar), och två timmar och 40 minuter hade räckt för att komma på övre halvan (allt i H40, som sagt), och det säger ju en del. Jag ska dock tillägga att sprinten (som till stora delar gick på lågtrafikerade vägar i stadsdelen Brämhult (den med juicen)) och medeldistansen (samma karta som långdistansen, men bara södra delen där det var mycket mer lämpad för MTBO) var mycket bättre.
  • På grund av hennes sjukdom hade det ju varit osäkert om Tanja kunde springa alls, och så hade hon bytt ner sig till ÖM1. Dock märkte hon första dagen där hon inte alls sprang på för fullt och ändå kom femma, att hon visst kunde hänga med där, så det blev lite spännande tävling av det hela, vilket bl a ledde till en etappseger, och att hon efter andra etappen låg på andra plats, 3:20 efter ledaren (en 13-årig tjej, visade det sig), med nästan 20 minuter ner till tredje plats. De fem minuterna som hon tappade mot ledaren på första etappen tog hon aldrig in, men det blev ju ändå ett oväntat och kul tävlingsinslag.
  • Själv lyckades jag två gånger komma på fältets övre halva, på tredje och fjärde etappen, och missade det bara med några få minuter de andra etapperna. Även i totalen kom jag nätt och jämnt på övre halvan, plats 62 av 127 deltagare som sprang alla fem etapper. Än en gång visar det att man kommer långt med att gå rätt, bara banan är tillräckligt svår. På första etappen bommade jag inte mer än 10-15 sekunder (sprang på fel av två närliggande höjder först), på andra etappen var det lite svajig, men nog inte mer än 2 minuter totalt (Winsplits är ingen bra hjälp här eftersom jag får en bomtid varje gång terrängen blir bökig, när jag har svårt att ta mig fram), tredje helt prickfritt, på fjärde kom tyvärr den enda riktiga missen som nog kostade mig 3-4 minuter. På femte etappen två gånger lite tveksam utgång från kontrollen i början på banan, men inga egentliga missar, och allt spikat andra hälften. Orienteringen kan jag alltså vara helt nöjd med, och kryckhaltandet är som det är.
  • IMG_20150719_150401
  • Orienteringsskytte är alltid rolig, och så även den här gången. Bommade dock två skott i första serien då jag var övermotiverad. Andra serien gick mycket bättre, det stod folk som jag kände bakom mig som hejade, och ner jag lade mig ner tänkte jag, ”Nu skjuter jag en Arvidsson-serie!”, och det gjorde jag sedan också – fem snabba träff.
  • Vi hade lyckats få tag i en mycket trevlig lägenhet helt centralt i Borås (ca 100m från Stora Torget, och men en kontroll på elitsprinten bara 40m därifrån). Bostadsrättsägaren är tydligen intresserad av design, det syntes i hela lägenheten. Välutrustat kök, bra säng. Går inte att begära så mycket mer (men dyr var det, dock inte dyrare än på andra O-Ringen). Ja, och så var det ibland ganska högljutt på kvällarna pga av olika musikframträdanden (hu, vad hon där Beatrice Eli sjunger dåligt…), men det kunde vi leva med.
  • Invigningsceremonierna kan ju vara ganska tråkiga, och vi har hoppat över dem på några O-Ringen. Men nu hade vi ju en Viking med i AXA-stafetten, så det var ju klart att vi skulle sitta på läktaren, och se – det blev riktigt roligt. Arrangörsklubbarna presenterades genom en modevisning (passande i tyg- och klädstaden Borås), ett bra musikframträndande, och talen var korta och inte särskilt pinsamma).IMG_20150718_161403
  • Trevligt att de hade lokala mathantverkare på O-Ringentorget, vi köpte en hel del av dem. Ännu bättre hade det varit om de hade erbjudit måltider också. Restaurangtältet är ju så ledsamt, där vill inte jag äta (sedan förstår jag mycket väl att det antagligen inte går att lösa bättre när det gäller så många), och annars fanns det ju inte så mycket. (Saknade lite kolbullarna i Hälsingland.)
  • Vi lyckades rätt väl med fikandet, tycker jag. Efter första etappen passerade vi byn Fritsla, där det lokala bageriet hade hängt ut en stor skärm med ”Fikakontroll” på. Då var vi ju tvungen att stanna. Efter andra etappen blev det ett glasscafé i Svenljunga med nygräddade rån och 32 sorter att välja bland, och så hamnade vi några gånger på den gamle trotjänaren Café Viskan i Borås, samt det mycket trevliga Divine som bara var några steg ifrån lägenheten.
  •    IMG_20150719_145856IMG_20150722_163255

Ja, det var väl det jag hade att säga om O-Ringen i Borås. Jag tänkte även skriva ett inlägg till, om O-Ringen i allmänhet, men det får bli ett annat tillfälle.IMG_20150724_132528

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till O-Ringen 2015 Borås

  1. Ping: O-Ringen – en val som dör av sin egen vikt? | Mitt liv på kartan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s