Valar kan dö av sin egen vikt. Och jag är lite rädd på att förr eller senare kan samma sak hända med O-Ringen, och det tänkte jag utveckla lite här. Jag har ingen större röst inom orienteringsvärlden, och det är mycket möjligt, att det blir ytterst få, om ens någon, som kommer att läsa det här. Men kanske någon gör det och säger, ”han har en poäng, kryckgubben från Hagfôrs, vi ska fundera lite på det här”. Eller, ännu bättre, någon läser det och hon skriver sedan till mig, ”du behöver inte oroa dig för så här och så här har vi tänkt, och det kommer att bli bra. Det ôrner sig, det gör det alltid i Värmland.”

Det finns risk att jag kommer att uppfattas som negativ, men det är inte alls det jag vill vara. Jag har precis kommit hem från ett mycket trevligt O-Ringen i Borås, har varit med på alla O-Ringen sedan Örebro 2010 (där jag hade börjat orientera bara några veckor innan, jag har redan bokat boende till Sälen 2016 och Värmland 2017, och har sneglat på lite alternativ till Örnsköldsvik 2018. Jag vill åka på många O-Ringen framöver. Och det är därför ”jag skriver av mig” nu. Kan vi enas om att jag menar väl?

Åker mån på O-Ringen för första gången är det första som slår en hur stort det är. Hur många människor, hur många bilar, bussar, funktionärer, hur mycket organisation. Det är det häftiga med O-Ringen (för mellan start och mål är det ju som precis vilken annan tävling som helst, om än kanske med lite mera folk i skogen), men det är också det svåra. På en liten närtävling med kanske 80 deltagare kan man säga, ”äh, vi ordnar ingen parkering, folk ska ställa sig längs vägen, det går nog bra”, och det brukar det också göra. Men samma sak kan man självklart inte göra när man har 20000 deltagare. Trafiken, och parkeringen, är ett av huvudproblemen, inte bara för O-Ringen, för alla stora arrangemang (jag minns mycket väl hur många gånger vi har bommat en växling på Stafettvasan för att vi satt fast i någon trafikkö).

Lösningen tycks vara bussningen. Om man får så många som möjligt att använda sig av etappbussarna blir det med automatik färre trafikproblem, i bästa fall behöver man inte ordna någon parkering alls, inte ens till funktionärerna. Men – bussning är dyr. Busschaufförerna ska ha lön, bussarna ska avbetalas, bussbolagen ska ha vinst, drivmedel, bussarnas avskrivning, allt det måste på något sätt betalas av de bussade deltagarna. (Jag ska lägga till att jag inte har någon insyn i hur budgeten på O-Ringen fungerar, om bussbiljetterna ska bära hela kostnaden för bussningen, eller om det finns korssubvention någonstans.) En familj på två vuxna och två barn betalade på O-Ringen 2015 hela kr 1000 för bussbiljetterna (till ordinarie pris, ännu mera om man köpte biljetterna efter 1 juni). Det är ett stort hål i familjekassan, och då kan man förstå om just familjer väljer att åka egen bil istället, med alla trafikproblem som det innebär. Ja, men då gör vi parkeringsavgiften dyrare, så att det blir mer attraktivt att åka etappbuss! Och vips har man höjd kostnaderna för familjer ytterligare. (Jag återkommer till det.)

Sedan har bussningen två problem till, det ena går att lösa, det andra nog inte. För det första så fungerar bussningen oftast bara för dem som bor på C-orten. Själv har vi ingen husvagn, och vill inte heller bo i husvagn en hel vecka, så vi ordnar boende åt oss där vi hittar det. Men då blir det väldigt mycket logistik om man först skulle åka till C-orten med bil, krånglig parkering, och sedan buss, och omvänt tillbaka. Så gjorde Tim och jag i Hälsingland, och visserligen fungerade det, men det kostade väldigt mycket tid, som tas ifrån ”semestertiden”. Några gånger (Halland och Boden) har vi lyckats hitta boende på gång- eller cykelavstånd till bussningen, men inte de senaste åren. Här finns det ju en lösning – erbjuda bussning från fler orter. Hade det funnits bussning från t.ex. bussstationen i Borås (som var på gångavstånd för oss) så hade vi antagligen använt oss av bussarna. Hade det funnits bussning från järnvägsstationen i Borås hade det varit fullt möjligt att bo i t.ex. Göteborg och ändå delta i O-Ringen utan bil. I Sälen blir det ju inte lika aktuellt, men jag hoppas att O-Ringen Värmland väljer att erbjuda bussning från stationen i Arvika.

Det andra är att man får samma effekt som på all-inclusive-resor. Om man åker buss mellan C-orten och arenan ser man ingenting längs vägen (eller kan inte göra någonting i alla fall). Vi hittade två mycket trevliga fik i närheten efter både första och andra etappen (den nyfikne kan se oss fika på TV, 0:03-0:09), och det är ju precis det lokalbefolkningen hoppas på, att de 20000 orienterarna ska fika, handla mat, eller kanske någon present i deras butiker. Det är återbäringen de får för att de lever med ofantliga trafikköar genom deras byar någon eller några dagar. Men det är bara de bilburna som kan leverera denna återbäring, och jag har ingen idé hur man skulle kunna lösa det. (Nu sålde ju bageriet i Fritsla ändå slut på det mesta, så ingen skada skett för dem, men problemet består ju ändå.)

Boende är ett annat problem som bara blir större och större med evenemangets storlek. Som sagt så har vi inte, och vill inte ha, husvagn (och tydligen är vi långt ifrån ensamma med det, Henrik Boström, VD för O-Ringen AB berättade på ett möte i Boden att det var mindre än hälften av deltagarna som bodde på C-orten), C-orten kommer alltså inte i fråga för oss, tyvärr. Inte heller fixar min rygg en vecka på hårt underlag, och det vill jag inte heller, det är också semester för min del, jag vill inte behöva härda ut hela tiden. Alltså letar man efter boendet någon annanstans. Nu var ju Borås en förhållandevis stor stad, men ändå räcker ju inte hotellsängarna åt alla som skulle vilja ha. Då återstår privata lägenheter eller hus, och här märker ju ortsbefolkningen att man kan ta riktigt bra betalt under O-Ringenveckan. Jag kan inte ens klandra dem för det, hagfôrsarna gör samma sak när det är Swedish Rally. Men än en gång driver evenemangets storlek kostnaden för deltagarna upp.

Då var det fråga om kostnaderna. Vi har de senaste åren legat på mellan 17000 och 22000 kronor för en O-Ringenvecka (fyra personer, boende, transport dit och retur, bussbiljett, tävlingsavgifter). Då är inga förhöjda matkostnader inräknade, inte heller några arenahamburgare. För detta pris kan jag åka på nästan två stora tävlingar ute i Europa, flyg t/r inkluderat. Och då har jag inte ens tagit hänsyn till att maten ute i Europa brukar vara bra mycket billigare än i Sverige. När familjens semesterbudget ska fördelas, då står sig O-Ringen inte så jättebra. Visserligen – O-Ringen är alltid O-Ringen, men om jag måste välja mellan en vecka O-Ringen eller en vecka Scottish Six Days plus en vecka OL-Festival TyrOL, då vet jag inte om det alltid blir O-Ringen.

Kostnaden är ju också en fråga när det gäller att nyrekrytera orienterare. Man har försökt att få ut boråsarna, och det är ju bra. Men jag undrar hur många man egentligen har fått ut med tanke på att parkeringsavgiften för en dag var kr 175, och att det kostar kr 230 att köpa en öppen bana på plats. Kr 405 för att prova på en idrott som man kanske inte ens vet om man kommer att gilla? Låter inte som ett vinnande koncept i mina ögon.

Ja, som sagt, jag har inte många svar heller. Någonstans måste man spara in om O-Ringen ska vara attraktiv för familjer även i fortsättningen. Behöver man verkligen duscharna? Visst är det skönt att kunna duscha efter en tävling, men samtidigt – jag åker mycket på stora tävlingar utomlands, och ingenstans finns det duschar. Har man sin våtklututrustning (jag säger bara: torrschampo, funkar kanonbra!) med sig och planerar lite i förväg så klarar man sig utan. Elitklasser – behövs de verkligen på en breddtävling (och vad kostar de egentligen)? Och varför måste vi motionärer egentligen genom O-Ringen subventionera SOFTs landslagsläger?

Tacksam för alla diskussionsbidrag, här i kommentarfältet, på FB, eller när ni träffar mig i på en orienteringsarena någonstans!