VM-invigningen med säckpipeband och svenska landslaget (de som inte satt i karantän just då)

Sex dagars orientering! Titta på VM live på plats! I Skottland! Den här resan var för mig den mest självklara att göra i sommarens planering, en formidabel kombination av WIN. Nu sitter jag på tåget mellan Inverness och Aberdeen och ska skriva ner lite intryck.

• I stort sett allt var superbra. Organisationen, kartorna, banorna, terrängerna, arenamaten, kvällsmaten, trevliga funktionärer som rullar r:et när de talar och säger outwith istället för outside. Det matchar mina erfarenheter från tidigare orienteringstävlingar i Storbritannien (förutom den skotska dialekten, då). De kan det här.
• Terrängen var mycket varierad. Första dagen i Achagour ganska platt med stora mossar och en kul labyrint mitt på banan som i själva verket var en fältbågskytteanläggning. Bra sikt över löparna som närmade sig sista kontrollen från arenan. Andra dagen i Glen Strathfarrar var en blandning av kalfjäll med mossar och höjder på första hälften av banan, och sedan ganska tät och inte så lättframkomlig skog på andra hälften. Tredje och fjärde etappen vid Darnaway hade en magnifik arena med utsikt över Darnaway Castle, böljande korn- och havrefält och mycket trevligt terräng i mest lövskog, ja rena drömterrängen (kanske rentav den bästa jag hittills har sprungit i) de sista få kontrollerna på fjärde etappen. Jag tyckte något mindre om terrängen på femte och sjätte etappen i Glen Affric (som sägs vara “Skottlands vackraste Glen”); första dagen där var vi på södra sidan dalgången, där var det mycket dålig framkomlighet på många ställen (bl a mycket pinnigt och väldigt djupa raviner som jag fick kasta mig ner i). I gengäld var det svårorienterat, så det jag förlorade på vägen tog jag in på kontrolltagningen. Andra dagen i Glen Affric var ett mosaik av mossar och höjder i vit skog, ganska lättorienterat om man kan läsa brunbild.

Ett pionjärregimente har byggt en 36m bro över River Farrar mellan arenan och målet, Dag 2

Utsikt ner mot arenan i Glen Affric

• Upplägget innebar att varje dag det var skogsdistanser på VM, så fick man springa i VM-terrängen dagen efter, och det är ju alltid kul att kunna jämföra sina egna vägval med elitens. Dessutom fanns det två öppna sprinttävlingar som inte ingick i slutresultatet där man fick testa på elitens terräng direkt efter deras sprintstafett samt terrängen som användes på sprintfinalen. Sprintstafetteterrängen i Nairn var en spännande blandning av lite stranddynor vid havet, smågränder bland de gamla stenhusen och så lite parklandskap. I Forres där VM-sprinten hade gått var det mest stadsbebyggelse med smågränder, men sedan avslutade banorna lite överraskande på en brant skogsklädd kulle närmast arenan.

Sprinten i Nairn, samma karta (och väldigt liknande bana) som VM-sprintstafetten som gick just innan

• Det hade regnat mer än någonsin under våren och många ängar som var tilltänkta som parkeringsytor var vattensjuka vilket ställde till det för arrangörerna. De kunde ta sin lilla tid (upp till en timme ibland) att komma ner från parkeringarna, men arrangörerna gjorde ett mirakulöst jobb för att lösa allt så smidigt som möjligt för alla. Vi var ju lite oroliga när man fick tilldelade tider när man på femte etappen skulle vara “i Tomich, tre kilometer från arenan” där de skulle fördela bilarna, och när meddelanden på FB och hemsidan innehöll fler och fler Churchill-citat och ord som blitz och siege mentality, men det till slut blev det inga större problem. Delvis hjälpte det att de satte en “sista tid in till parkeringen” och en “första tid ut” för att förhindra att bilarna skulle mötas på de enfiliga småvägarna.
• En mycket trevlig idé var att man varje morgon när man anlände till parkeringen fick sitt exemplar av Nessie News, ett dubbelsidigt A4-blad med information om dagens tävling, lite kultur- och naturhistorisk information om området samt utflyktstips, och trafikinformation inför nästa dagen. Dessutom gick filen att ladda ner från hemsidan från tidigt på morgonen.
  

  Nessie News

• Vilo- eller aktivitetsdagen var en riktig höjdare. Väldigt mycket fanns det att göra, och allt på samma ställe: en MTBO-poängorientering, ett terränglopp, en PreO-tävling, titta på VM-medeldistansen, bågskytte, ultrasprintlabyrint, klättervägg, ansiktsmålning, MTB-hinderbana, water balls, disc golf, mässtält med lokalproducerad mat och konsthantverk, och kanske mer som jag inte kommer ihåg. Allt för en enda avgift om tio pund, sedan fick man delta i så mycket man ville (vi hann inte ens med allt vi hade velat göra…). Och eftersom allt var på samma arena kunde man som familj hålla på med det man var intresserad av, och ändå vara där tillsammans.

Darnaway Castle, arenan för O-Festen, Dag 3 och 4, samt VM Medel och Stafett

Den maffiga porten till Moray Estates, Dag 3, 4 och O-Fest

Prova på bågskytte

Annika Billstam och Emma Johansson firar guld och brons

• Arenamaten på brittiska orienteringstävlingar har jag ju lovordat tidigare. Här var den om möjligt ännu ett snäpp bättre. Jag tycker fortfarande att det är ett smart drag att leja bort matförsörjningen till kommersiella aktörer som kan det mycket bättre än frivilliga som bränner hamburgarna. Ändå var det absolut inte dyrare än t.ex. på O-Ringen. Utbudet varierade lite från arena till arena beroende på platstillgång, men det fanns alltid olika varma smörgåsar, chilis (även vegetariska), hamburgare, korvar, bakpotatis, riktigt kaffe (ja, de hade bilar med inbyggda manuella espressomaskiner) och upp till tre olika glassvagnar (varav en hade utsökt lokalproducerad glass, vi besökte deras “home base” med egna kor och glasscafé tre gånger efter tävlingarna.

Glassvagnen (en av dem) på arenan i Glen Affric (Dag 5 och 6)

The Dairy at Deviot, glasscaféet varifrån den rosa glassvagnen kom

Hjortburgare på arenan!

Vår favoritmåltid på arenan – sausage, egg, and bacon roll. Allt som är onyttig i samma smörgås!

• Lite sightseeing blev det ju också. Vi hade en dag i Edinburgh på väg dit då vi besökte bl a Slottet, Our Dynamic Earth (en mycket attraktiv utställning om geologi, ekosystem och jordens utveckling, med bl a jordbävningssimulator), Princes Street Gardens och ett tartanväveri. Runt Inverness besökte vi stranden vid North Kessock (såg dock ingen delfin), Culloden Battlefield (där sista slaget på brittisk mark utspelades), Castle Urquhart och Loch Ness (såg dock inget odjur) och en lång rad trevliga matställen.

Stranden i North Kessock

Edinburgh Castle, sett från vårt hotellrum

The Knoc Hotel, en underbar oas i Strathfarrar, just utanför parkeringskaoset

Inverness med slottet och River Ness

Bangers and mash

Minne över de jakobiterna som stupade vid Culloden

White Cottage Tea Room i North Kessock

Castle Urquhart

Castle Urquhart

Castle Urquhart

Castle Urquhart

• Resultaten? Jodå, jag fick resultat 🙂 Kom faktiskt på övre halvan varenda dag i Green (som motsvarar ungefär ÖM8), om än vissa dagar bara med några sekunders marginal. I de öppna klasserna fanns inget sammanlagt resultat (men jag ska räkna ut ett ändå enligt samma regler som i tävlingsklasserna…), men jag bör vara klart på övre halvan. Jan blandade stora bommar med snabb löpning (kom bland annat 15:e av över 100 i herrseniorklassen på sprinten i Nairn), och Tim blandade riktigt bra prestationer (bl a båda dagar i Darnaway) med något sämre. Sista dagen utgick han från tävlingen för att hjälpa en skadad äldre medtävlande, stort gjort!

Tim på väg mot mål på första etappen i Achagour

2017 går Scottish Six Days i Deeside utanför Aberdeen. Lätt at ta sig dit alltså, har börjat snegla på boenden…