Idag var det inte några VM-tävlingar, men väl den fjärde etappen i Estonian Orienteering Week, på samma tävlingsområde som det som VM-löparna sprang långdistansen i igår.

Det var duggregn när vi kom till Rõuge, så vi såg till att komma till starten så fort vi kunde (fast som igår glömde jag min kupong som man byter mot kartan vid starten och fick vända om efter halva vägen…). Jag bestämde mig för en vänsterbåge till ettan för att slippa den största blötan men kom alldeles för långt tillbaka mot vägen så att jag hamnade i en ännu större mosse – och sedan på den spikraka drivningsvägen uppför berget. Väl halvvägs uppe var det dock torrt och hyfsat fint. Där fick jag förresten hjälpa en stackars H14 som var långt långt ifrån sin bana… Jag kom till bäckravinen bakom dammen som såg svårforcerad, men undrade om det inte var spångat just där bäcken lämnar dammen, och det var det, någon sorts gammal kraftverksruin som inte raserades helt när jag sprang över den. Inga problem med kontrolltagningen och inte till tvåan heller. Till trean höll jag höjd så mycket det gick, det var delvis mycket fin skog där. Här missade jag dock kontrolltagningen. Jag såg en långsmal gul mosse och bakom den en långsmal höjd – allt såg rätt ut, bortsett från att det inte fanns någon kontroll där. Det var hela fem andra som också stod där och såg förvånade ut. Jag kände dock på mig att jag hade kommit lite för långt åt höger och inte sprungit långt nog sedan bäckravinen innan, och mycket riktigt hittade jag sedan kontrollen ca 70m längre mot nordöst. Där såg det dock inte alls som på kartan ut – inte första gången här där jag inte är överens med kartritaren.

Så var det dags för Ravinen med stort R. Jag höll mig ovanför den lilla bäcken (även den i en mycket brant ravin) och tog mig så bra ner. Sedan höll jag rakt västerut genom den öppna mossen. Den var ytterst blött, och vad kartan inte visar är att det fanns hela fyra vattendrag i den, av vilka två var så djupa att jag hade vattnet till halsen, och det var inte särskilt varmt.

Till slut kom jag dock på torran land, vred ur vattnet ur tröjan och klättrade långsamt de sju höjdkurvorna uppför. Totalt tog ravinpassagen mig ungefär 15 minuter. Väl där uppe tog jag dock fyran och sedan direkt även femman utan problem – mellan fyran och femman var det för en gångs skull inte alls så vresig som det ser ut på kartan. Stod på näsan mot sexan, men fick den bra, och även sjuan. Här hamnade jag en stund i ett bra tåg, dock bommade vi tillsammans åttan, för min del var jag fullt sysselsatt med att leta efter bra stråk att jag inte märkte att jag redan hade nådd kontrollen. På hygget mellan åttan och nian stod jag på näsan en gång till, hittade den utan problem, dock var det mycket brant och lerigt vid nian, svårt att ta kontrollen även ner man såg den, och sedan precis samma problem vid tian. Jag vände sedan uppåt och försökte korsa ravinen ganska långt österut, och lyckades bra med det. Sedan mycket löpning, elvan och tolvan var lätta, men även där mycket leriga, och så var det den tunga backen som även eliten hade fått kämpa sig uppför kvar. Dryga 69 minuter till slut, på 4,6 km banlängd. Inte lika placering som tidigare, 16 av 46 startande, men i alla fall på övre halvan. Jan (12:e på samma bana) och Tim bommade väldigt mycket idag.

Eftersom det var mycket tid kvar på dagen bestämde vi oss för att åka till Lettland för att se om det inte fanns någon glass där. Och vi hittade bra glass, i ett trevlig café vid sjön i Aluksne. Och ett 1300-tals borg hittade vi där också. Efter en promenad runt omkring den åkte vi tillbaka norrut, via Valga den här gången, och han precis till resten av spelningen på Raekoja plats samt medalitseremoonia för långdistansen där vi fick applådera för Tove och William.