Mycket hade det pratats om den estländska grönskan. Att det knappt gick att springa i det (någon i landslaget ska ha sagt, ”Ska vi springa i den här skiten?”) Att det skulle bli långsamma kilometertider. Alla verkade rädda och ödmjuka inför uppgiften, förutom Martin Regborn (”precis som bakom klubbstugan i Örebro”). Och även vi hade ju sett från både tåget och bilen hur frodig den estländska vegetationen är. Så även idag på den ganska långa (75 minuter) bilresan från Tartu till Rõuge (jag vet fortfarande inte hur det uttalas, har bara hört Per Forsberg uttala det, men är inte så säker om han har rätt…). Och när jag fick kartan till min 4,4km-bana i handen tänkte jag ”en tid runt 60 minuter bör räcka till en topp 10 placering”. Och det gjorde det sedan också, jag sprang 60:11 och blev 10:a av hela 60 startande. Det får jag vara nöjd med. Det var mycket grönt, speciellt till ettan satt jag helt fast några gånger, sedan försökte jag att använda ängarna så mycket det gick, men de var inte så snabblöpta heller, då gräset gick upp till bröstet. Den vita skogen var dock fin att springa i, men det fanns det inte så mycket av (mest i kartans nordöstra del dit jag aldrig kom). Där det var blått var det mycket blött och således inte heller snabblöpt. Och så var hela fyra av 10 kontroller ”höjden uppe på”, men det blev inte enklare för det, man såg ändå knappt skärmarna innan man nästan hade sprungit omkull kontrollställningen.

Jag är ändå nöjd med genomförandet, det var svåra förhållanden (eller närmare bestämt svår terräng), och jag gjorde ett helt okej lopp av det. Inga bommar alls, är kanske något missnöjd med vägvalet till 10:an där jag nog borde ha sprungit vänsterbåge istället för högerbåge.

Jan sprang samma bana och kom sexa; Tim hade problem med krafterna efter några intensiva tränings- och tävlingsvecka och kom 16:e av 32.

Det blev tyvärr inte många bilder idag, vi hade placerat oss på arenan så att vi kunde se sista kontrollen nere vid sjön och det mycket branta upploppet, dessutom Per Forsberg och utgången från arenan vid varvningen. Det var en bra placering där vi kunde uppleva mycket, men vi stod inte så pass nära upploppet att det hade gått att fota. Men ni har det nog sett bättre på TV ändå, både Toves nya guld och William Linds starka brons. Upphunnen av Lundanes, och istället för att hänga (vilket hade räckt till en bra placering, antagligen en fjärdeplats), lägger han i en högre växel och drar ifrån självaste Olav Lundanes. Strong gjort! Och vilket tryck det var när Timo Sild gick i mål. Synd att det bara räckte till en sjunde plats till slut (stackarn var ju helt stum), men det är kanske ändå Estlands bästa WOC-placering någonsin?

Vädret här är fortsatt väldigt omväxlande. Det är ömsom mycket varmt, rentav stekande sol, och ömsom kalla slängvindar. Och mindre än fem minuter efter att vi hade lämnat parkeringen gick det ner ett störtregn, då hade vi tur.

Maten här på arenorna är inte billig (eller, det kostar inte mycket per portion, men portionerna är inte särskilt stora så att man ofta köper två, men då kan man också prova flera rätter), men den är god och mycket varierat. Tror tyvärr inte att O-Ringen Värmland kommer att komma upp i den standarden – med hemgjord glass, tio olika varmrätter att välja bland, milkshakes som görs på beställning osv.

Det är inte mycket ork kvar här i stugan, inte hos någon. Blir nog en tidig kväll.