Orientering med Älvstrandens 7:or och 8:or

Idrottslärarna på Älvstrandens Bildningscentrum i Hagfors hade planerat en hel skoldag med orientering och bett IK Vikings OK att hjälpa till. Givetvis ställde jag gärna upp, lade tre banor, två lätta med ca 2,5 km och en svår med 4,6 km, i Vågbacken, en ganska snäll och tätortsnära karta som blev nyritad ifjol. Det var soligt (om än lite kallt) så vi hade ganska bra förhållanden.

Det här var ju helt olika från en vanlig träningskväll i klubben. För det första var det ungefär 140 elever och ett tiotal lärare, för det andra var de ju inte frivilligt där, så det gällde att lägga upp hela dagen på ett trevligt sätt, givetvis i förhoppningen att kanske intressera en eller annan för vår underbara idrott.

Jag hade i förväg diskuterat frågan med Martina Arkåsen på SOFT som gav mig några bra tips. Dessutom läste jag boken ”Orientering i skolan”, som har många bra idéer som vi nog även kan använda till klubbträningen. Mycket gjordes dock omöjligt av den stora mängden elever så vi fick ta till ganska enkla sätt.

När alla mentorer hade fastställt närvaron (en hel del skolk, tyvärr, blir dags att det verkligen skrivs in i betygen) och samlat sina klasser så uppvärmde de med lite lätt löpning i grupper. Sedan körde vi en stafett; Jan och jag hade satt ut tre skärmar som alla var synliga från starten, men som satt så att man var tvungen att springa utanför stigarna; tanken med detta var att ungdomarna skulle lära känna hur det är att springa på ojämn mark. De allra flesta deltog också med stort engagemang, så stort faktiskt att en tjej skadade sig i knäet, som väl är kunde hon dock senare fortsätta.

Efter det begav sig eleverna ut på de lätta banorna, 7:orna på den som gick på västra sidan Orrmossen och 8:orna på den som gick på östra sidan. Idrottslärarna hade i förväg delat in eleverna in små grupper som skulle springa tillsammans, men de som ville fick också springa ensam, det var dock ganska få som gjorde det, främst de som är ganska intresserade av idrott (och inte bara orientering då).

En hel del var helt vilse direkt efter starten, trots flera teorilektioner om orientering tidigare. Jag försökte hjälpa så många som möjligt, när jag visade hur man passar kartan gick det betydligt bättre för en del.

Fast banorna var ju ganska korta så tog det mer än en och en halv timme för några, men så småningom hade alla kommit tillbaka, och två av lärarna hade börjat att grilla korv. Efter lunchrasten kunde de eleverna som ville testa att springa den långa, lite svårare banan (som hade ungefär orange nivå), alla andra skickades ut på den korta banan som de inte hade gjort på morgonen. Även här var det jättestora tidsskillnader, mellan 50 minuter och mer än två timmar.

Sammanlagt kan man nog säga att det gick förvånansvärt bra, ingen kom helt bort i skogen och många av eleverna som inte hade haft någon större kontakt med orienteringen förut deltog på ett ganska engagerat sätt. (Idrottslärarna hade tidigare meddelat att det krävdes inte bara att fullfölja, men också att springa, inte bara gå runt, för att få MVG.)

Men, usch, det finns inte bara trevliga ungdomar. Ett antal, och då faktiskt mest tjejer, var så vidriga, arroganta, oengagerade, hjärnlösa att man redan nu kan förvänta sig att man få försörja dem sedan genom min kommunalskatt som kommer att gå direkt till deras socialbidrag, för jag kan inte tänka mig att någon kommer att vilja anställa sådana människor. Jag i alla fall inte, och jag vet vilka de är. Men jag såg också många andra som gjorde så gott de kunde, och faktiskt gjorde det bra, och de får gärna fråga efter sommarjobb någon gång, med engagemang kommer man långt.

Jag är skyldig ett stort tack till min son Jan som hade hängt ut skärmarna dagen innan när jag var på tjänsteresa till London, annars vet jag inte hur det skulle ha funkat. Och givetvis är jag glad att idrottslärarna tog kontakt med oss så att jag kunde bidra med lite orienteringskunskap. Vi får väl se om det leder till några fler på ungdomsträningen, intressant var att en och annan lärare visade sig vara ganska intresserad.

Lite mera orientering blev det sedan ikväll, jag hjälpte till att provspringa en bana till Vikingträffen på söndag, H55/D45-banan blev det. Det första 8 kontrollerna i den svåra och detaljerade Libergsterrängen, riktigt svåra, men jag klarade mig ganska bra, sedan några lite enklare, sedan bommade jag bort mig totalt vid 13:e när jag hade en annan uppfattning om vegetationen än vad kartritaren hade haft. Jag kom bort så pass att det tog mig lång tid att läsa in mig igen, jag såg några hus som jag aldrig hade sett förut, och då har jag ändå bott i Hagfors i 12 år, och varit ute mycket… Men, men, alltid lär man sig något, även om man springer i ösregnet på fel sidan beståndsgränsen.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s