Havs-OL, Dag 2

Så var det dags för andra dagen på Havs-OL i Karlshamn. Karavanen drog till Väggabadet, en utomhusbadanläggning i östra Karlshamn, nästan direkt vid vattnet, med fin vy över viken (samt på oljeanläggningar på andra sidan, men det talar vi tyst om :-)). Starten låg väldigt nära, bara 200m, det gillar jag, det blir liksom tajtare när allt är nära inpå. Direkt efter starten sprang man förbi Villa Solvik, OK Stigmännens klubbstuga, man blir lite avundsjuk för det fina läget vid vattnet.

Loppet började, för min del, med en 4,4 km-bana på en 1:5000-sprintkarta. Sprintreglerna gällde dock inte, och överhuvudtaget kändes det inte så mycket som sprint, mest på grund av längden, men också på grund av att många kontroller låg i skogspartier i brunbilden. Vi sprang i stadsdelen Vägga, fram och tillbaka från havet till de lite högre partierna och tillbaka, och det ett antal gånger. På ett ställe fick man klättra uppför en brant klippa för att komma till kontrollen, och sedan ner igen. Sedan övergick banan in i Väggaparken, en ganska oberörd park, för att komma ut vid havet igen och gå över en damm till ön Ortholmen där det var fyra kontroller ganska nära varandra, men med mycket klättring i klipporna återigen. Sedan några kontroller till, och det var dags för kartbyte. Jag är inte helt säkert, men det kan ha varit första kartbytet någonsin för mig. Gick i alla fall utan problem, släppa gamla kartan i en korg, ta (rätt) nya kartan ur en annan korg, följa snitslingen till nya startpunkten, och sedan börja orienteringen igen. Var bara lite dumt att jag bommade vätskekontrollen som skulle finnas vid kartbytet, jag hade behövt lite vätska i värmen.

Den nya kartan var märklig och spännande. A3-format, 1:2500, ekvidistans 1m. Mycket finlir alltså, och det fanns karttecken för ”sten”, ”stor sten” och ”jättesten”. Det som var ”sten” var knappt synligt, och en höjd som annars skulle anses som punkthöjd var ritad med en riktig höjdkurva här. Lite ovant, men kul, och det kändes i alla fall inte svårare. Det var först några kontroller i Väggaparken igen, dvs. i delvis redan känd terräng, sedan sprang man över en damm till ön Kiaholmen. Tre kontroller på ön och som på Ortholmen var det mycket klättring bland klipporna som gällde. Mycket kul, men inte helt ofarligt, jag tänkte hela tiden, ”sätt fötterna rätt, bara jag inte vrider någon fotled, det är bara två veckor kvar till O-Ringen”.

Sedan några kontroller till i Väggaparken, men nu var jag rejält trött och gjorde några onödiga bommar, där tickade minuter iväg snabbt. Jag sprang till slut i mål efter 1 timme och 44 minuter och kom (såklart) sist (med ca. 20 minuters marginal) bland dem som hade klarat av banan, men hade i alla fall två bakom mig som inte hade gjort det. Det var första gången jag har klarat av en så pass lång bana, och även om det kanske inte var det tekniskt svåraste loppet jag har sett så är jag ändå ganska nöjd att jag klarade det. Jag hängde till och med hyfsat med i löpningen ett tag, innan jag tröttnade (men ok, det där gick nog ganska fort…)

Jan är supernöjd med sin insats, och det får han också vara. Han kom 10:a bland 17 deltagare i H16 och hade inte alls långt upp till 6:e platsen. Med tanke på att ingen av oss hade någonsin hållit en orienteringskarta i handen för bara 15 månader sedan en ganska bra prestation!

Eftersom vi ändå var i Väggabadet duschade vi och hoppade sedan in i bassängen, vad skönt efter en orienteringstävling. Och det verkade som om nästan alla andra tyckte likadant, det var fullt med orienterare i bassängen.

Eftersom det var så fint på kajakorienteringen igår åkte vi sedan tillbaka till Nytäppet och hyrde kajaker (två ettor den här gången) och paddlade i skärgården i 3 timmar. Det var mycket vingligare än igår, både på grund av att vi inte åkte tvåmannakajak (som ligger mycket stabilare på vattnet) och på grund av vinden och alla hänsynslösa motorbåtsåkare orsakade vågor. Men vädret var fantastiskt, skärgården var vacker, det var en njutning, fast en jobbig sådan.

I morgon är det långdistans igen, även då med arenan på Väggabadet, men den här gången på Kollevikskartan. Få se hur det kommer att gå. Tyvärr har jag fått en av de allra sista starttiderna i hela tävlingen, 11:25, det är bara några få som startar bakom mig, och de kommer antagligen att springa ikapp och förbi mig ganska fort, så att jag kommer att vara ganska ensam i skogen. Inte att det gör mig något, men jag hoppas i alla fall att jag kommer i mål innan de plockar ner allt. Mitt enda mål är givetvis att klara banan under maxtiden, 2,5 timmar. Tyvärr så har samtidigt Jan en av det första starttiderna, 10:00, så att vi får åka iväg tidigt ändå, och först får jag vänta en evighet på min start, och sedan får han vänta en ännu längre evighet på att jag kommer tillbaka. Sedan ska vi badar (om vädret tillåter), och sedan åker vi hem till Hagfors, arbetsveckan stundar.

P.S. Vi är med bild och intervju i Karlshamns Allehanda/Blekinge Läns Tidning! Blekingekändisar, det är vad vi är!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s