Och så dag -1, -2, för vi har ju varit på resande fot några dagar nu. För er som inte har hängt med, så befinner sig hela familjen Dalheimer samt en del (besläktade) supporters i Harzbergen i mitt gamla hemland Tyskland där Veteran-VM i orientering (officiell: World Masters Orienteering Championship, därav förkortningen WMOC som syns överallt) pågår den kommande veckan.

Utresan var lite krångligt, mest på grund av all baggage. Fyra orienteringsryggsäckar, fyra resväskor och en massa mindre väskor, transporterade med bil, buss, tåg, tåg, buss, hotel, buss, flyg, hyrbil. Av olika anledningar flög vi inte till närmaste flygplatsen Hannover, men istället till Frankfurt. Därifrån till Harzbergen är det c:a 300 kilometer, och det var fullt fullt på motorvägen. Jag som hade tänkt att flyga fram med 180 kilometer i timmen; det blev oftast inte mer än 80-100, många olyckor, vägarbeten. Därtill en viss skillnad mot de 15 grader vi lämnade Hagfors i; på vägen var det runt 30 grader hela tiden, och det fortsätter att vara ganska så varmt, om än inte lika brutalt.

Eventcentret är vid hästkapplöpningsbanan i Bad Harzburg, så dit åkte vi för att hämta våra nummerlappar och träningskartor. Mycket trevliga funktionärer (och gott om dem, också), fast de svettades likaså i hettan. Jag hade en tydligen lite ovanlig fråga, och då kom självaste tävlingsledaren fram och tog sig tid att prata en stund.

Vi bor dock inte i Bad Harzburg, men i Sankt Andreasberg, ett litet före detta gruvsamhälle 25 minuter söder om Bad Harzburg, mitt i övre Harzbergen, ungefär 600 m över havet, på vägen mellan Bad Harzburg och Sankt Andreasberg passerar vi en passhöjd på drygt 800 m. Vi, det är i detta fallet inte bara vår lilla kärnfamilj, men även min syster, svåger och 19 månader gamla systerdotter Lisa, samt min pappa och hans särbo. Barnen är än här, än där, fastän Lisa är tyvärr fortfarande rädd för mig. Tillsammans har vi hyrt tre lägenheter i ett mycket fint och nybyggt lägenhetshotell, några andra WMOC-löpare bor också här. Vi har övertalat min svåger, som har löptränat mycket när han var yngre, men inte orienterat, att testa en enkel öppen klass, vi får hoppas att han tycker lika mycket om det som vi gör.

Igår var det ”model event”, alltså träningsrace. Det bestod av 18 kontroller utsatta på en sprintkarta i stadsdelen Bündheim i Bad Harzburg, på gångavstånd från eventcentret. Det fanns ingen bana som sådan, men vi bestämde oss att helt enkelt att ta alla kontroller i numerisk ordning, det blev ungefär en ringbana då. Sista kontrollen var i parken framför Bündheim Slott, och där skulle vi träffas sedan. Vi startade med några minuters mellanrum, och då var många andra runt omkring oss som också sprang samtidigt. Det var roligt att höra alla språk, det talades ryska, franska, (tydligt brittisk) engelska och några till. Det började i en liten park med lekplats, där jag lyckades vricka fotleden när jag hoppade över en bäck, sedan ut på gatorna i solen. Det var mycket mycket varmt, säkert 27-28 grader. Inga riktigt branta backar men nog var det kuperat. Efter ett antal kontroller i ett bostadsområde kom vi så in mot Bad Harzburgs centrum, sprang direkt förbi järnvägsstationen, sedan in i ytterligare ett bostadsområde, ganska mycket uppför. Den 14:e kontrollen lyckades jag bomma, jag såg direkt på kartan att byggnaden nog föreställde en kyrka, men sprang in i fel väg (det hjälpte inte heller att svetten hade börjat beblanda sig med solcremen och rinna in i ögonen) så att jag inte hittade kyrkan först. När jag hade lyckats reda ut detta fanns det inte så mycket bana kvar, och resten gick bra. Jag hade sprungit 3,79 km (ingen aning vad banlängden var) på drygt 24 minuter. Ingen höjdartid, men med tanke på värmen får jag vara nöjd.

Hem till lägenheten, lite fika, och så åkte vi till Matthias-Schmidt-Berget i St. Andreasberg. Här finns det en sommarrodelbana (för svenskar: ungefär så som den i Rättvik, fast man åker upp med stolslift, men kälken fastspända vid stolens yttersida) som jag redan hade åkt på när jag var 10 år gammal. Det är alltid kul med sådana banor, och det var det även här. Sedan in i skuggan på caféterrassen, glasskaffe (Det finns nog inte i Sverige? I stort sätt kall kaffe, vaniljglass och grädde, mycket läskande och gott.), och windbeutel, en lokal specialitet som liknar en semla (fast lättare deg), även den med glass, grädde, och jordgubbar.

När vi kom hem tyckte Tanja och jag att vi inte hade sprungit så det räckte än, så det blev en löptur här i St. Andreasberg. Det blir automatiskt backträning här, det finns inget annat en backar, och branta är de också. Uppför backen bakom huset, när till sjön i brunnsparken, uppför backen till brunnshuset, när till sjön igen, och upp till backen bakom huset och sedan ner igen. Mycket kvavt och varmt och riktigt riktigt jobbigt, men säkert mycket bra träning också.

På kvällen blev det grillbuffé i brunnsparken, och nu är det söndag morgon, dagen där det  börjar på riktigt. Om tre timmar startar jag i sprintkvalet som går i och omkring brunnsparken i Bad Harzburg. Vi får parkera vid eventcentret och blir bussade därifrån, hela stadscentrum i Bad Harzburg är spärrat för trafik för orienteringen. Så ska det låta!