Det känns som för ganska länge sedan, men det är ju bara några dagar sedan vi sprang Höga Kusten Tvådagars. Eller sprang och sprang, på grund av min knäskada gick jag bara runt bägge dagar, men terrängen bjöd ju ändå inte in till någon rålöpning om man säga så. Jag hade bytt ner mig från H40 till ÖM7 så att det inte skulle ta så pass lång tid att gå runt, och det gjorde sedan inte heller – jag spikade varenda kontroll bägge dagar. Orientering är lätt när man inte har bråttom… Fast det var ganska svår terräng, speciellt första dagen.

Vet inte om jag var så supernöjd med tävlingen som sådan. Det var väldigt långt till starten, dessutom mer än 500m längre än vad som stod i PM:et, och en ytterst brant och krånglig stigning till slut så att flera höll på att missa sin starttid. Inga överdragskläder transporterades, det gjorde inte så mycket med tanke på de ganska bra vädret, men hade det varit kallare hade det varit ganska otrevligt utan överdragsjacka på den långa vägen till starten. Det fanns flera banläggningsfel, Tanja sprang ÖM5 på första dagen (och skulle således ha haft en orange bana), men den var fullt av kolsvarta kontroller, och ÖM6 andra dagen (således röd), men det var samma bana som H16, dvs. violett och så vidare. Hon var ute mer än 5 timmar sammanlagt och fick således mycket Skog För Pengarna i alla fall. Tim gjorde två hyfsade lopp, och för Jan gick det ganska bra, andra dagen var han till slut bara åtta sekunder efter klassens stora favorit Oskar Sandberg.

Efter tävlingarna drog vi direkt norrut, en lång lång resa som aldrig ville sluta, men till slut var vi ändå i Luleå. Det blev en mycket hastig omorganisation av vårt bagage mitt på hotellparkeringen (var säkert kul att titta på), sedan skyndade jag iväg till Boden, kunde hämta ut nummerlapparna i sista minut, parkerade bilen bakom villan där vi ska bo, och sedan blev det buss tillbaka till Luleå.

Nu har det mest varit turism och god mat, med bl a gruvbesök i Kiruna, två nätter i Björkliden, en vandring i Abisko Nationalpark och ett besök på Krigsmuseet i Narvik, samt en tågresa på den fantastiska Ofotbanen. Men vi hann även med 18 kontroller på ”Sveriges nordligaste Naturpass” i Björkliden, mycket kuperad terräng, mycket kalfjäll. Och införskaffade IFK Kirunas naturpasskarta över Luossavaara, den hann vi inte ta några kontroller på, men den kommer att göra sig bra i kartpärmen…

Men nu är det alltså nästan O-Ringendags. Vi sitter på tåget från Narvik till Boden, för närvarande står vi på Kirunas centralstation som snart ska läggas ner på grund av rasrisk, medan loket kopplas om. Nästa inlägg kommer efter första etappen! Vi syns på Rödberget!