Precis som dagen innan bestämde vi oss för att hålla till i samma dalgång hela dagen, med både orientering och lite annat. Den här gången blev det Gschnitzdalen som lämnar Wippdalen direkt vid Steinach och sträcker sig ca 12 kilometer i sydvästlig riktning. Vi åkte först till början på byn Gschnitz, sista byn i dalen, där ett träningspass nedanför fjällkyrkan St Magdalena väntade på oss:

Jag var mycket nyfiken på de små sänkorna som låg på rad vid kontrollerna 4-7 samt 17-21, och hur det skulle se ut i naturen. För det mesta såg det ut som erosionssänkor eller torra surdrag, och det var inte alltid såklart varför det var ritat som bruna punkter eller flera sänker. Men fin var skogen. Det röda området mellan kontrollerna 8 och 9 var lite spännande, det handlar om en “lavinfälla” som ska avleda de frekvent förekommande lavinerna från ortsdelen i Gschnitz som brukar drabbas av dem (ortsdelen syns också på kartan). Jag hittade senare en video hos hemsidan till företaget som hade byggt det på kommunens och delstatens uppdrag: http://erdbau-thanner.at/2014/01/02/video-dokumentation-gschnitz/ (kolla lite, jag sprang både uppe på krönet som tvärs över fällan).

Det gamla vanliga, våtklut och ombyte, sedan fortsatte vi genom hela Gschnitz (som sträckte ut sig på flera kilometer längs vägen) till dalslutet där vi parkerade bilen och sedan gav oss av på en liten vandring. Målet var Laponesalm, ungefär tre kilometer bort, och 200 meter högre upp. Fäboden är känt som utflyktsmål för barnfamiljer då det finns en asfalterad väg hela vägen upp, så det går att ta sig upp med barnvagn. Men också med MTB, vilket ibland var lite störande för de gående (även om jag kan se hur kul det måste vara att åka MTB där). Så vi släppte den asfalteradevägen så fort det var möjligt och gick på en smal, krånglig, men mycket roligare stig istället:

Till slut hade vi kommit till Laponesalm där det vankades lunch ocgh, ummm, glass:

Slutligen gav vi oss ner, men vid parkeringen väntade ytterligare en punkt på programmet – de ortsborna hade byggt ett mycket trevligt och välskött kvarnmuseum som vi besökte:

Det blev ingen middag den här dagen heller, fast det var vår sista kväll i Steinach. Vi packade redan lite, hade en lång och trevlig pratstund med hotellets ägare som berättade mycket om ekologisk skogsbruk (här har Sverige en hel del att lära av Österrike!), hur man gör landsbygden attraktiv för folk att bo kvar eller rent av flytta dit (även här…) och hur hon bröt fotledskapseln på precis samma parkering som vi hade tränat runt eftermiddagen på dagen innan.

Eftersom det blev ingen mer orientering på resan kommer här bara en kort sammanfattning. Vi åkte till Innsbruck nästa morgon, lämnade tillbaka hyrbilen och besökte sedan som hastigast gamla stan i Innsbruck. Men i och omkring Innsbruck finns det en hel del mer att upptäcka, och vi har osprungna kartor, så vi bör nog komma tillbaka. En varm tågresa till München, god bayersk mat i München, flyg till Arlanda, en stekhet tågresa i ett rullande järnvägsmuseum utan AC från Stockholm till Kristinehamn, bil hem.

Sammanfattningsvis var det här en ytterst trevlig resa. Tävlingarna var väldigt välorganiserade, kartorna mycket bra, människorna trevligare, maten och ölet bra – ja, vi har redan pratat om vi inte skulle åka även nästa år. Vi får väl se…