Även Dag 3 ställer oss inför logistiska problem med två arenor, men den här dagen ligger de i alla fall bara fyra km ifrån varandra. Dock är det mycket krångligt med parkeringen vid löparnas arena, med shuttlebussar mellan parkeringen och arenan. Men, eftersom vi kan visa upp MTBO-nummerlappar får vi parkera vid MTBO-arenan vid Furuboda kursgård, och cyklar därifrån till Friseboda där löparnas arena ligger. Cykelparkeringen ligger en bit bort, och nu krävs det lite planering igen – vilka lämnar arenan samtidigt, hur låser vi cyklarna, och vem får nycklarna.

Arenan är fin, alldeles nära havet, men alldeles för liten för alla orienterare, och det efter den rymliga arenan i Vånga. Det blir mycket trångt snabbt, redan när vi kommer vid 9-tiden finns det knappt plats att sätta sig på. Vi tränger oss in ändå och beger oss av till starten. Terrängen ser underbar ut, jag ser redan fram emot att få halta runt i den. Det går också bra, riktigt bra till och med, även fjärde kontrollen som jag har bedömt som banans svåraste tar jag utan problem. Dock är det mycket jobbigt att ta sig fram på kyrkorna i den mjuka sanden, och jag tröttnar, vilket sedan leder till en bom vid nian. Den ska sitta bakom en ås, där terrängen med en gång blir mycket platt, så jag förlänger kontrollen, springer över åsen lite längre söderut och följer sedan åskanten, förr eller senare måste jag ju se sänkan. Men efter 250 m har jag inte sett någon sänka (eller, närmare bestämt, många sänkor, dock ingen med kontroll i). Ytterligare 50 m längre fram sitter det äntligen en skärm, men den är inte min. Jag springer uppför åsen igen och försöker läsa in mig, sedan förstår jag att jag nog har förlängt kontrollen för lite till att börja med, och mycket riktigt satt den i första sänkan söder om stället där jag hade korsat åsen.

Resten går sedan alldeles utmärkt, om man bortser från lite slarv vid nästan sista kontrollen där det är gödslat med kontroller och jag hittar tre andra innan jag kommer till min egen (dock utan större tidsförlust). In i mål, det är krångel med min startstämpling, men det löser sig vid röda utgången. Snabbt skobyte, samla in Jan och Tim, och så drar vi iväg till cykelparkeringen. Det är dock så knökfullt med folk att vi har svårt att ta oss fram, och det tar lång tid till cyklarna, sedan cyklar vi norrut mot Furuboda, med lite bussslalom för att göra det hela mera spännande.

Montering av kartställ på parkeringen och vidare till arenan på Furuboda Kursgård, precis där arenan låg på Pan-Våren i vintras. (Mycket riktigt känner jag sedan också igen mig på några ställen av banan, och bland annat kommer jag att bomma i precis samma sänka som jag bommade i för fem månader sedan.) Jag hoppas på att kunna byta till cykelkläder och äta lite, men jag har bara en kvart kvar, och först nu lär jag mig att det är tre kilometer till start (PM:et låg inte ut på nätet innan). Det är alltså bara att rusa iväg, i fel kläder (löpartights är inte direkt idealiska för att cykla med), med tom mage, utan pulsband. (Ja, det sista skulle kanske inte störa alla, men är man statistiknörd så är man.) När jag kommer till starten ropar de just upp 11:49, jag har 11:51. Då har jag i alla fall hunnit, om än med mindre idealiska förutsättningar. För Jan och Tim är det i alla fall lugnare, de startar en halv respektive en timme senare.

Startpunkten ligger bara 10m efter starten och utmed en snirklig liten stig där jag behöver all min koncentration för att hålla mig på cykeln. Proffsen som startar samtidigt med mig försvinner snabbt utan synhall, och efter 200m ställer jag cykeln för att ta en första titt på kartan (visserligen får man kartan en minut före start, men jag har alltid så förtvivlat svårt med att vika den så att jag aldrig hinner att titta på kartan under den minuten). Det visar sig dock att jag är på väg åt rätt håll, fram mot parkeringen, lilla stigen bakom den, där ligger första kontrollen. Banan går omväxlande i strandskog och i ett sommarstugeområde, och jag håller mig mest till de få asfalterade vägarna och försöker hålla hög fart där, även om det innebär lite omvägar. Överlag sköter jag mig dock bra, tycker jag, förutom ett litet parallelfel till 10:an som kanske kostar 30 sekunder. Målgången är svårcyklad, med en hårnålskurva i brant utförsbacke, men med mycket bromsande klarar jag även den och går i mål. Äntligen kan jag äta något, det blir en lätt bränd hamburgare i serveringen. Jag sätter mig nära målet, pratar lite med Stefan Wennberg och Lars-Ola Westerlund, och ser sedan hur Jan kommer i mål. Just då anländer även Tanja och Elsa från Friseboda, logistiken har fungerat, och nu är det bara att invänta Tim. Även för honom går det hyfsat bra. 

Jag är fortfarande hungrig, men nu är vi ju vid havet, och jag hade lovat Tim bad, så vi cyklar den lilla stigen till havet. Helt fantastiska vågor och så en kul rörlig brygga!

Alla kräver dock mera mat, och vi gör det vi är sanna proffs på – vi fikar, den här gången på Ekströms Bageri&Café som vi tidigare i vintras hade testat. Goda sallader, varma mackor och surdegsbröd – WIN. Och så lite kartsnack.

Efteråt blir det en vända till C-orten för lite mera skytteträning, och mycket trötta (som varje kväll) åker vi hem till stugan i Sölvesborg.