2014 hade vi varit till OL-Festivalen i Tirol för första gången, och det hela var en så pass trevlig upplevelse att vi gärna ville åka en gång till, den här gången med en något ändrad trupp. Resan den här gången gick via Gardermoen och Frankfurt till Innsbruck där en storslagen landning väntade på flygplatsen Kranebitten – Inndalen är inte bred, och med branta bergsväggar, det var inte mycket plats vid båda sidor flygplanen. Från flygplatsen såg man redan bl a Nordkette, bergskedjan direkt norr om Innsbruck samt Patscherkofl, berget som vi hade tävlat på ifjol.

Den här gången försökte vi att klara oss utan hyrbil (och det visade sig att fungera överlag bra), så stadsbussen tog oss till Innsbrucks centralstation. Väl där på perrongen, i 31-graders hetta, hade vi fin utsikt över både Patscherkofl och OS-hopptornen vid Bergisel. Inte många städer som kan bjuda på en sådan utsikt från sin centralstation.

Pendeltåget till Steinach tar 20 minuter, och även den resan bjuder på den ena häftiga utsikten efter den andra. Mycket roligare att åka tåg och kunna titta ut åt alla håll än att behöva köra för min del. Till skillnad från ifjol där vi bodde på hotell hade vi i år hyrt en lägenhet via AirBNB, den visade sig ligga högt över Steinach i byns sydöstra ände, vilket innebar en rejäl klättring med all bagage. Den klättringen skulle vi behöva göra flera gånger om resten av resan, men då i alla fall utan bagage. Bila, den lokala livsmedelsaffären hade redan stängd när vi kom, så det fick bli ett första restaurangbesök. Hyresvärden rekommenderade ”Wilder Mann”, och det visade sig vara en bra rekommendation: Lokala specialiteter, mycket trevlig service, uteservering med utsikt över gatulivet i Steinach. Ett bra tillfälle att ta en första titt på kartorna i träningspaketet dessutom.

Tidig på torsdag morgon, när alla andra låg kvar och sov, satte jag på mig min orienteringsryggsäck och haltade ner till byn (det är lämpligt när man är på semester häromkring att man anpassar sin egen tidsrytm till ortsbornas – allt öppnar tidigt och stänger tidigt). Jag handlade till frukosten, allergimedicin till Tim på apoteket, och ytterligare träningskartor, och allt före kl 8:30. Men så var det ju klättringen uppför med den nu tunga ryggsäcken. Fortfarande ingen vaken, men till slut blev det frukost och mycket senare kom vi iväg. Pendeltåget tog oss till Innsbruck, lite administrativ trassel med våra veckobiljetter, men det gjorde i alla fall att vi fick se lite av gamla staden i Innsbruck, och åt även en god italiensk glass. Sedan med spårvagn till Bergisel och första träningen. Spårvagnshållplatsen visade sig dock att ligga en bra bit nedanför Bergisel, och vi satt ett tag i skuggan i gräset och funderade vart på orienteringskartan vi var. Till slut marscherade vi en brant serpentinväg uppför och kom in på kartan. Vi dumpade våra ryggsäckar vid parkeringens slut i skogsbrynet, bytte om, och gav oss, fortfarande i helt absurd hetta, iväg till banornas start vid Natterer Boden.

Det var mycket mycket brant, och när det var grönt på kartan så var det mycket grönt. Jan sprang iväg snabbt, Tim, Elsa och jag hamnade ihop redan vid första kontrollen och gjorde sedan största delen av banan tillsammans. Brant upp och ner hela tiden, men där skogen var vit var den hyfsat löpbar. Efter tre fjärdedelar av banan korsade vi landsvägen och kom in på det ännu brantare Bergisel-området. Jag hade tagit några kontroller till och var nu själv, och lyckades ta fel stig efter landsvägen vilket gjorde att jag hamnade för långt ner på berget. Skogen var så tät att det var omöjligt att klättra upp till den övre stigen så att jag struntade i de två kontrollerna som låg där och tog bara sista. Det dock en bra stund att återhämta sig på våra ryggsäckarna innan vi marscherade nerför Bergisel igen. På vägen upp hade jag sett en trevlig uteservering, här stannande vi och åt lite äppelpaj och drack Almdudler (österrikisk örtläsk). Även hemresan var lite krångligt då spårvagnen från Bergisel inte passerar centralstationen, men till slut hamnade vi i Steinach, handlade, lagade mat, och la oss tidigt (det skulle inte bli en enda sen kväll hela veckan, så är det när man tränar mycket…).